En kanon bra dag...
... enda tills vi skulle åka hem... Dagen började med att båda systrarna appel vaknade något tröttare än vanligt pga tidsomställningen. Klockan kvart i 8 drog Emelai till Virginska och jag till Java för att ha möte med min skolkollegor. Vi åt så mycket utav den supergoda buffén som vi bara kunde och blev efter tag mer än mätta. Efter ett x-antal timmars studerande drog jag mig upp på la stada för att spendera lite money. Efter en evighetssökande efter en sjal hittade jag en sjal på Bianco. Efter att jag råka ha sönder min gamla plånka begav jag mig på jakt efter en ny och hittade en läcker och smäcker plånka från Guess:)
Tillslut efter en lång och härlig dag möttes jag och söstra mi hemma i vår älskade lägenhet och bestämde oss för att åka till Eyra och simma o sola o ångbasta. Eftersom vi var något lata tog vi Röda Faran och parkerade honom fint på parkeringen. 2 timmar senare kom vi ut därifrån, bågot dävna men ändå pigga o fräscha, osminkade och med frizzigt hår. Dock när vi börjar gå mot bilen inser jag i samma ögonblick som Emelie: Fan också, Faan... Jag hade glömt att slå av halvlyset på bilen. Jag bad en snabb bön till Gud i mitt huvud att "snälla snälla gör så att Röda Faran startar..." Men ikke sa Nicke, inte FAAN startade bilen, Röda Faran var stendöd... Emelie aning irreterad, att jag var så klantig och inte kom ihåg att stänga av lyset, funderade på: "och hur fan ska vi komma hem nudå?" Jaa Emelie tänkte jag, vi får väl gå! (Det tar MAX 15 min att gå hem till oss). Som vanligt när vi hamnar i trubbel ringer vi Bestefar Magnus och idag kiände vi att det var dags för ytterligare ett nödsamtal. Bestefar började med en suck och gav oss sedan 2 (falska) föhoppningar :
1. Låt Emelie putta på bilen och på så vis få igång bilen. (Vi försökte, Emelie putta och putta, dock utan lyckat resultat).
2. Gå in tillbaka till receptionen och fråga om några starka karlar från gymmet kan putta på bilen. (Efter en ca 20 min utan resultat att få igång bilen, återstod bara alternativ 2. Det tog emot, men vi beslutade oss tillsist för att gå in till hon i kassan och be om hjälp... hon skickade oss vidare till Cafémannen som skickade in oss på gymmet... trodde han ja'! Vi båda skämdes så mycket och gick istället in på toan bredvid och ringde till några andra muskulösamän med förhoppningen att de skulle kunna rädda två damer i Nöd! Vi hade även motgång på denna front och ingen karl kunde komma till vår undsättning. Genom de stora fönstrerna såg vi hur alla män svettades i kort short och bar överkropp och smet förbi Cafémannen och ut tillbaka på parkeringen i hopp om att batteriet hade laddats något. NIX, där hade jag fel igen och vi satte oss åter igen i bilen. Vid denna tidpunkt inser vi att karlarna som stod och jogga på rullbanden hade en trevlig utsickt över parkering och hade sett hela händelseförloppet. Bara liiite skämmigt. Efter alla telefonsamtal och velanden blev Emelie förbannad och jag kunde inte mer än stoppa i ytterligare pengar i automaten, och vi började vandra hemåt)...
Nu står Röda Faran utanför Eyrabadet och ska hämtas senast 17.11 imorgon... Jippie!
Hoppas att ni hade en bättre kväll än oss, ha ha.. Puss o Kram
Tillslut efter en lång och härlig dag möttes jag och söstra mi hemma i vår älskade lägenhet och bestämde oss för att åka till Eyra och simma o sola o ångbasta. Eftersom vi var något lata tog vi Röda Faran och parkerade honom fint på parkeringen. 2 timmar senare kom vi ut därifrån, bågot dävna men ändå pigga o fräscha, osminkade och med frizzigt hår. Dock när vi börjar gå mot bilen inser jag i samma ögonblick som Emelie: Fan också, Faan... Jag hade glömt att slå av halvlyset på bilen. Jag bad en snabb bön till Gud i mitt huvud att "snälla snälla gör så att Röda Faran startar..." Men ikke sa Nicke, inte FAAN startade bilen, Röda Faran var stendöd... Emelie aning irreterad, att jag var så klantig och inte kom ihåg att stänga av lyset, funderade på: "och hur fan ska vi komma hem nudå?" Jaa Emelie tänkte jag, vi får väl gå! (Det tar MAX 15 min att gå hem till oss). Som vanligt när vi hamnar i trubbel ringer vi Bestefar Magnus och idag kiände vi att det var dags för ytterligare ett nödsamtal. Bestefar började med en suck och gav oss sedan 2 (falska) föhoppningar :
1. Låt Emelie putta på bilen och på så vis få igång bilen. (Vi försökte, Emelie putta och putta, dock utan lyckat resultat).
2. Gå in tillbaka till receptionen och fråga om några starka karlar från gymmet kan putta på bilen. (Efter en ca 20 min utan resultat att få igång bilen, återstod bara alternativ 2. Det tog emot, men vi beslutade oss tillsist för att gå in till hon i kassan och be om hjälp... hon skickade oss vidare till Cafémannen som skickade in oss på gymmet... trodde han ja'! Vi båda skämdes så mycket och gick istället in på toan bredvid och ringde till några andra muskulösamän med förhoppningen att de skulle kunna rädda två damer i Nöd! Vi hade även motgång på denna front och ingen karl kunde komma till vår undsättning. Genom de stora fönstrerna såg vi hur alla män svettades i kort short och bar överkropp och smet förbi Cafémannen och ut tillbaka på parkeringen i hopp om att batteriet hade laddats något. NIX, där hade jag fel igen och vi satte oss åter igen i bilen. Vid denna tidpunkt inser vi att karlarna som stod och jogga på rullbanden hade en trevlig utsickt över parkering och hade sett hela händelseförloppet. Bara liiite skämmigt. Efter alla telefonsamtal och velanden blev Emelie förbannad och jag kunde inte mer än stoppa i ytterligare pengar i automaten, och vi började vandra hemåt)...
Nu står Röda Faran utanför Eyrabadet och ska hämtas senast 17.11 imorgon... Jippie!
Hoppas att ni hade en bättre kväll än oss, ha ha.. Puss o Kram
Kommentarer
Postat av: Sandra
HAAHAHHAHA!!!! Fy fan Sandra, jag skrattar ihjäl ;) Stackars er ja hade aldrig puttat på bilen :P
Postat av: Diana
Haha, stackare!! Det där hade jag velat sett ;) fyfann!! skrattar än :D men ni är för söta!!
Postat av: jonathan
var famm sandra i don't understand anything type something in english so i can read
Trackback
